Moi Je Joue
Vackra, vackra Brigitte Bardot. Vackrast då, vackrast nu.
Sitter just nu i min säng, lyssnar på (you guessed it) Brigitte Bardot och tänker på morgondagen. Snälla, snälla våg, låt mig inte ha gått upp. Jag orkar inte det.
Har inte ätit speciellt mycket idag, men har däremot druckit löjligt mycket cola light och ätit melon. Hellooo, waterweight.
BMI på äckliga 17,8. Fan fan fan, varför ska det vara så jävla svårt att komma under 57 kilo? Har stått still på den här skitvikten i snart två veckor nu. Ge mig 56 NU, tack. (Eller, ge mig 50 när vi ändå håller på.)
Personalmöte imorgon, hjälp. Typiskt att de är planerat som ett frukostmöte, jag HATAR att alltid behöva häva ur mig dumma ursäkter till att inte äta inför kollegor. Det känns som om de ser igenom mig, men att de fortfarande tänker: "Hur fan kan bruden vara så fet och samtidigt inte käka? Fail."
Nu ska jag försöka sova, och jag hoppas verkligen att jag kommer vara på en OK vikt imorgon, annars kommer hela dagen bara kännas skit. Jag kommer känna mig äcklig, värdelös, dum och ful. Kul. Oj vad värt det var med de där melonbitarna.
Godnatt.
Kommentarer
Postat av: Anotherana
Jag känner likadant när jag berättar för nån att jag har anorexi. Jag kan se hur de funderar hur fan jag kan ha en ätstörning där man inte äter, när min kropp ser ut som nån som endast hetsäter.
Postat av: nevergoodenough
Sv till Anotherana: Exakt. Det är i dom stunderna jag föraktar mig själv mest och känner mig som svagast. Att man tycker att man är fet fast man inte är det ingår i sjukdomsbilden, men det stämmer inte i mitt fall. Fyfan, jag är F-E-T på riktigt. Ta hand om dig, och tack för kommentaren! Min första, fick en chock när jag såg att någon hade kommenterat, haha. Hade inte väntat mig det.
Postat av: Ebba
Ush, brukar ALLTID tänka exakt samma sak när jag äter och någon utanför min familj ser :S
Trackback
